Det
romanska långsträckta koret är kyrkans äldsta del från
senare 1100-tal, som troligen först anslöts till ett långskepp
i trä men ersattes snart av det nuvarande i sten. Under
1300-talet byggdes långskeppet ut västerut c:a 7
meter. Tornet kommer troligen från mitten av 1400-talet
helt byggt i sten kanske med funktion av befästning.
Idag tjänar tornrummet som vapenhus. Även sakristian
är medeltida, troligen 1300-tal, men valven kapades i
samband med ombyggnaden på 1840-talet, för att inte
det höga koret skulle ha konkurrens.
På 1600-talet restes en ny spira med trolig bakgrund i
den brand som härjade kyrkan under 1500-talet. Även en
klockstapel blev till 1656.
1763-66 byggdes nykyrkans korsarm mot norr och fönstren
utvidgades något senare. Först 1804 fick nykyrkan sin
läktare, och även den västra läktaren kom till i väntan
på Strand-orgelns inköp 1830. Pipmaterial från denna
finns kvar i den nuvarande välklingande orgeln av Åkerman
& Lund AB.
1839-1841 slutfördes den exteriör som möter våra ögon
idag. Då revs korets östmur och det Stedingkska
gravkoret kom till.
1957 framtogs på norra korväggen fragment av en dekor
från 1625 med en bild av Kristus som tas ner från
korset.
Ett stolt triumfkrucifix från 1200-talet, ursprungligen
fäst på en tvärbjälke i triumfbågen mellan långskepp
och kor, hänger nu på sydväggen. Dessutom äger
kyrkan ett processionkrucifix från 1100-talet. Ett
dopbord från omkring 1700 ger också sin prägel åt
kyrkorummet. Det föreställer en skulpterad liten
barockpojke som håller upp bordet, som i sin tur ska bära
dopskålen. Denna senare är i silver från 1642.
|
