Nedre
hälften av det nuvarande kykorummet inklusive det
kraftiga tornet härstammar från omkring 1200, då en
romansk kyrka med ett ovanligt stort kor brukades. Ingången
var då på sydväggen.
Långhusets och korets tegelvalv slogs troligen på
1400-talet, eftersom kyrkan hade eldhärjats någon gång
under senmedeltiden.
1779-82 revs det långa koret, sakristian och vapenhuset
och långhuset kunde förlängas till mer än sin dubbla
längd. Den nuvarande sakristian byggdes i norr och ingångar
togs upp i väst och på sydväggen vid koret. Även
tornet fick sin laterinprydda huv och kyrkan stod klar
som den ser ut idag.
Kyrkans medeltida träskulpturer är av hög kvalitet,
en S:t Olofsbild från 1200-talet och Johannes döparen
från 1400-talets slut. Den triumferande Kristus från
c.a 1200 uppsatt på ett nytillverkat kors ger lyster åt
sydväggen, liksom ett senmedeltida processionskors
pryder den norra väggen.
Likaså från c:a 1200 härstammar korets dopfunt i
sandsten och över den hänger Mariaskåpet från c:a
1500 med guldkrönt madonna och barn.
|
